Om något gudomligt väsen existerar i absolut/objektiv/sann mening har ej säkerställts under några tusen år och knappast lyckas vi närmaste århundraden heller.
Vad som däremot existerar är uppenbarligen oerhört stort antal språkrör – representerande religiösa och profana maktkoncentrationer. Allt från det mesta människofientliga, bestialiska till absoluta motsatsen. Tror alla skulle tjäna människans liksom jordens överlevnad genom att fokusera på att påverka alla inhumana existerande i stället för att på olika sätt bekämpa inom olika religiösa varianter eller oss evolutionärt, icke religiöst förankrade! Visst finns det många humanistiska ansatser men vi kan knappast urskilja att någon substantiell konstruktiv förändring sker på jord – ytterst viktigt att vi med ökad kraft stödjer alla humanistiska enskilda, lokala eller generella aktiviteter!
Vad jag menar med ovan är att om alla goda (gud(ar) eller ej), humanistiska krafter kan respektera varandras subjektivt förankrade preferenser – givet just humanism/demokrati/kärlek/omtanke/empati till vår nästa utan att glömma våra närmaste – kanske vi kan förena våra krafter att skapa mer konstruktiva socio-kulturella-politiska processer. Här måste alla nivåer i hierarkierna förenas inklusive de språkrör som tillhör makteliterna! Ett religiöst exempel utan språkrör är kväkare som (jag uppfattat utan ingående studier) inte har språkrör utan direkt kontakt med sin subjektiva gud. Intressant nog har kanske den mest effektiva, men i stort sett okända psykologiska personlighetsmodellen och praktiska metoderna för psykoterapi utvecklats inspirerad just utifrån George Kellys´s uppväxtförhållanden – personal construct theory, se http://stressmedcenter.com/vetenskap/about-geroge-kellys-personal-construct-theory och underflikar
Min personliga (inte vetenskapliga-evolutionära) uppfattning var från början starkt kristen men några få ”saker” ändrade min uppfattning i tidig tonårsålder dels i samband med att jag började (på lov och sommar först) arbeta som organist från 13 års ålder i statskyrkan och fick se en del bakom kulisserna (ej de former av övergrepp som numera kommer fram i ljuset utan andra former av att inte leva som man lär), och dels framför allt att kunna acceptera ”ske guds vilja” i ljuset av vad som faktiskt skedde. Även på 1950 talet kom det fram informationer från krigens/våldets fasor), t.ex. i en rapport (som jag inte visste om den var exakt sann men tyvärr mycket sannolik) var när ett spädbarn slets ur sin mammas famn och kastades på elden, inte för att få henne ge informationer utan enbart av hat mot den motsatta sidan i kriget. Då insåg jag ganska snabbt att lögner, hetsande till hat, var även ”vår sidas” handlingar samtidigt som ”vända andra sidan till” var vad som predikades. Under mig uppväxt såg jag även på nära håll hur ångest och depressioner grundad på subjektiv (inte verklighetsförankrad) underkastelse (skuld, skam,..) göddes under svåra, destruktiva uppväxtförhållanden.
Vi behöver alla stöd, tröst och hopp under livets gång och för dem som har en tror på en kärlekens gud och själv handlar därefter respekterar jag. Samtidigt så finns det andra humanistiska ideal som på samma sätt skapar trygghet, hopp och energi för att sprida det generella budskapet i ord och handlingar – och här kan alla goda krafter kämpa för kärlek och omtanke efter bästa förmåga!