Priset tilldelades Robert J. Lefkowitz, och Brian K. Kobilka, ”för studier av G-proteinkopplade receptorer” http://www.kva.se/ .
Vad har det med ADHD att göra? Faktiskt avgörande mycket och skälet till det är att G-proteins funktion, som vi känt till länge, utgör en form av ”dörröppnare” för att hormonernas signaler skall vidarebefordras (via ”second messinger”) in till våra miljarder celler i hjärnan och övriga kroppen.
Om G-protein inte fungerar väl så utgör det ett av skälen till många sjukdomar och problem – utvecklas. Det vi inom stressmedicinen känner bäst till (jag publicerade angående detta i amerikansk tidskrift 1999) är dess betydelse för förebyggande och utveckling av livsstilsrelaterade sjukdomar/problem som t.ex. ADHD. G-protein kan inte fungera väl om det inte finns tillräckligt med magnesium! Magnesiumbrist utvecklas vid biopsykosocial stress liksom vid felaktigt föda. Magnesium ingår i ett ytterst komplext samspel mellan olika system och är inte lätt att via supplement normalisera. Dessutom är magnesium svårt att mäta korrekt i traditionella blodprover. Låter det krångligt?
I korthet, för att hormonella (utom system utom några få) skall fungera korrekt (även neurobiologiskt) behöver G-protein fungera som ”dörröppnare” till cellerna annars kan de inte fullgöra sitt ”uppdrag” – hormoner kallas även för first messinger. Men om vi har magnesiumbrist så kan hormonerna inte utföra sitt jobb som är att ”föra in” hormonernas signaler in i cellerna (sekund messsinger).
Förenklat så – med magnesiumbrist kan inte G-protein fungera väl. Biopsykosocial stress sänker magnesium.
Ja men var kommer ADHD in? Genom att dopamin inte förs in i cellen funktionellt på grund av magnesium brist som gör att G-protein inte ”öppnar” så uppstår turbulens – som kan få många olika uttryck varav överaktivitet är en.
Ger man då läkemedel som används vid (ofta ej diagnosticerad) ADHD så skickas mycket mera ”first messinger” för att pressa in mera i cellen – men eterhand så sluts dörren mer och mer och abstinens utvecklas. Värre är att dessa läkemedel anses (icke av läkemedelsintressen antar jag) ORSAKA magnesiumbrist.
Alltså flera destruktiva fel som göra att en, som det verkar, positivt effekt på beteendet av läkemedel men som i själva verket skapar ökade problem … men vem vill finansiera icke-läkemedelsforskning? Därför startar vi en fond för ADHD forskning men så har relevans för många andra områden inom livsstilsmedicinen.
Även om kunskapsläget inte tillfredsställande inom ADHD området (liksom många andra områden) samtidigt som ökat användning av läkemedel så sker nu en begynnande icke-läkemedelsdominerande kunskapsutveckling och empiriska studier börjar ”se” inte bara okunskapen och destruktiviteten i läkemedelsanvändningen utan också hur ADHD kan förebyggas och åtgärdas när det väl utvecklats. Detta sker med biopsykosocial medicinska analyser och ”behandlings”-metoder som vi anser kan i huvudsak utföras/ske inom skolans ram för barn. ADHD är inte ett psykiatriskt medicinsk problem utan ett biopsykosocialt -kulturellt!
Vi har kallat G-protein för ”dörröppnare” (till cellerna) och kanske kan årets Nobelpris blir startskottet för en ökad icke-profit inriktad kunskapsutveckling och empirisk validering av ömmande problem där ADHD kanske är en av det absolut viktigaste.
Vi försöker på olika sätt och efter olika vägar finansiera kunskapsutveckling och forskning inom ADHD området utan att lyckas få ”normal” forskningsfinansiering. Därför startar vi nu en ”ADHD-fond” (se den fliken) för utveckling av biopsykosocialt förankrade medicinska analys och behandlingsmetoder – något som skulle ha startats för länge sedan!
G:et i G-proten star för “Guanyl nucleotide-regulatory protein”
Trolig dörröppnare också för livsstilsmedicin
Bo von Schéele, professor