Demokrati nermald i profit & maktintressen med mer eller mindre inslag av demon- eller dummokrati?
Kärleksbudskapet återfinns (åtminstone som fragment) i de flesta religioner och några icke-religiösa system. Detta budskap dyker upp litet då och då under årtusendena men kuvas snabbt av egoistiska profeters hungriga profit- och maktbegär av enskilda eller grupper eller stora maktgrupperingar som religioner/ideologier!
Stats- och privat kapitalistiska system som i grund misslyckas för alla inblandade (förr eller senare) ständigt eftersom de per definition hindrar och omöjliggör humanistisk utveckling och alternativ finns det få fröer till som slås ner.
Men kanske vi kan samla och integrera alla de goda frön/budskap/praktik (book smarts och street smarts), allt från Konfucius till nutid och återigen försöka att finna vägen fram emot ett stabilt samhällssystem som kan bygga på omtanke, samverkan och fredlig samexistens – alla vinner i termer av medbestämmande i livet, att finna lösningar genom samarbete och harmoni. Omöjligt, titta på historien? Men samtidigt, något som alltid funnits i skuggan av egoistiska makt-profitintressen och ännu inte gett upp – eller!
Men nya vägar bör bygga på kunskap och det finns faktiskt även om det i stort utsträckning missförståtts eller nonchalerats, t.ex. Aristoteles, Marx, Kuhn, Popper, GE Kelly (diskuterar detta på annat håll). Det gäller att liksom söka nya vägar inifrån och förstå oss själva som en del av epigeniskt- och socialt arv och verka genom ”ringar på vattnet”.
Igen, omöjligt, orealistiskt? Kanske inte mer omöjligt än den omöjliga sociologiska karusell som existerande system ”tillhandahåller”.
Vi behöver omfattande satsningar på utveckla nya vägar liksom Hannibal (finns det inga vägar bygger jag dem) när partipolitiska ambitioner och värderingar tappat/förlorat sin demokratiska-humanistiska ideal liksom hur de kan återskapas/förverkligas – när man mer och mer målar in sig i retorisk maktsträvanden glömmande sina väljares intressen som fortfarande i mycket bär demokratiska och humanistiska ideal!
Men vilka är beredda att ändra i sina metaforer, t.ex. ”Gud” till ”God” och Gottgöra och inte slåss om vilken som har patent på rätt Gud eller rätt ideologi?
Ingen av oss, experter eller ej, oavsett område, hanterar ej absolut, säker kunskap så vi alla bör ödmjukt i respekt försöka utveckla vår kompetens genom att lyssna till andra i ljuset av oss själva liksom att känna att vi handlar efter bästa förmåga, en förmåga som vi genom hela livet kan vidareutveckla i samklang och harmoni i termer av medbestämmande livet – vårt liv, våra närmaste betänkande att vårt jord är allas vårt hem.
Min uppfattning är – och jag bygger vidare grundande mig på Protagoras, Aristoteles, George Kellys, Karl Popper and Stephen Coveys arbeten – att genom att lyssna, ödmjukt kritisera oss själv och andra samt ömsesidig respektera tankar/handlingar/beteenden som strävar mot humanism och verklig lokalt förankrad demokrati (och numera ge sig själv restriktioner i sociala media användning, som blockerar/hindrar eget tänkande, resonerande och personlighetsutveckling – inom personlighetspsykologin; intern locus of control och focus of attention).
Vi är inte statiskt kompetenta men vi kan tillsammans utveckla vidareutveckla vår kompetens dynamiskt genom att finna, testa, utvärdera, vis behov modifiera och stabilisera de problem som vi ställs inför – i termer av ”man as a scientist” (George Kelly, 1955, von Scheele, 1986)!