Visdom att beakta; ”.. En människa som söker optimal kunskap bör tydligt klargöra (även för sig själv) vad hon anser de begrepp hon använder sig av betyder, annars kommer hon att finna sig intrasslad i ord, som en fågel i en snara, ju mer hon anstränger sig desto mer fastnar hon. Och därför, i geometri … börjar människorna att fastställa sina ords betydelse, vilket är avgörande och något som kallas för ”definitioner” och gör detta i början av sin beräkningar/elaborationer” – Thomas Hobbes (1588–1679). ORGINAL TEXT -> Of Man, Being the First Part of Leviathan. https://www.bartleby.com/34/5/4.html (OBS har avsevärt egenmäktigt ”uppdaterat” Hobbes tänk – gärna synpunkter)
Först några vetenskapsparadigmatiska principer (Bo von Schéele är ansvarig för denna text, OBS varning för dyslexi = tacksam för korrigeringar)
Nedan motiveras av: Eftersom vi inte har tillgång till absolut, exakt kunskap utan olika grader av säker kunskap och dess falsifiering (se Karl Popper och falsifiering – https://en.wikipedia.org/wiki/Karl_Popper) är även min utgångspunkt och paradigm, (se Thomas Kuhn https://en.wikipedia.org/wiki/Paradigm_shift) för vetenskapligt arbete medan validering (diskuterar detta mera på annat håll) utgångspunkt vid kliniskt (och privat) fokus! För att hantera bristfällig (avser här inte vardaglig trivial kunskap där faktiskt ”Newton är lika ok som Einstein”, alltså ibland räcker det med inte mest ingående aktuell kunskap, t.ex. i vår dagliga verklighet när vi går och handlar) kunskap behöver vi arbeta utifrån olika nivåer av paradigm som jag mer ingående diskuterar på annan plats på hemsidorna – skall lägga in hänvisningar här vid tillfälle!)
Nu till nedan som är min egen arbetande (!) och ständigt uppdaterad (i lugnt elaborerande tempo, från september 2019 litet för lugnt med uppdateringar på grund av ohälsa) plattform för mitt arbete men även privat.
- Thales-princip (kallad så av mig): För att inte förblindas av vår egen förträfflighet och visdom (absolut kunskap finns ej, se ovan) bör vi sträv efter att utveckla intellektuell, kunskap- och praktik utvecklande “win-win”. Lik Thales uppmana initierade liksom även oss själva att kritisera våra argument och värderingar för att tillsammans öka/förädla vår insikt och utsikt teoretiskt och praktiskt freligt tillsammans.
- Protagoras-principen (kallad så av mig): Varje människa har sin egen subjektiva bild av verkligheten (Poppers värld 2!) baserad på interkulturella paradigm. Kan kallas för subjektiv värderings/åsikts/beteende korridor*. Stephen Pepper (1942) benämner det World Hypothesis (https://en.wikipedia.org/wiki/World_Hypotheses). En del inser detta men inte alla, speciellt inte Besserwissrar. Detta utgör en källa till missförstånd på alla nivåer. Protagoras anses vara den första humanisten. Eftersom han också företrädde retoriken varnar han för att missbruka den – vilket i dag verkar vara normalt, speciellt inom makt- och profit intressen/områden. Inte politiska att förglömma! Inte att förglömma är också att städa framför egen dörr! * Åsiktskorridorer (se ovan) kan vara både enskilt förankrade eller (i olika storleksgrader) på gruppnivå, t.ex. vad som är politiskt korrekt i ett visst parti. Se också http://culturalmedicine.se/svensk-del/confirmation-bias-och/ …
- Aristoteles-princip (kallad så av mig): “Vi formas genom upprepade beteenden d.v.s. vi “är” vad vi gör. Framstående egenskaper (t ex hälsobefrämjande beteenden) är inte en en konsekvens av en tillfällig handling utan av en vana, automatiska beteenden”. Konsekvens: Vår historia kan avgöra vår framtid! Om vi inte -> OBS Genom upprepade konstruktiva beteenden ändrar historiens inflytande! Många små steg leder till stora framsteg givet vi bygger på relevant kunskap, skräddarsyr dess tillämpning och kan avläsa effekten av insatserna. Ovan har jag kliniskt tillämpat i termer av ”verbalisera vad du gör och gör vad du verbaliserar” för att integrera spatiala (old brain) och verbala (new brain) system – se nedan 8b men jag argumenterar också mer ingående på annan plats om hjärnans evolutionära utveckling som plattform för denna typ av integrering.Utgör en princip som integreras med flera verktyg i ”patient som utbildad, aktivt rimligen kompetent resurs och medarbetare i sin egen rehab”-biopsykosociala medicinska verktygslåda (vidareutveckling av min avhandling 1986), t.ex. speciellt effektivt i s.k. 40-60 minuters antiflåsmotionsträning (aerob metabolism men som även påverkar neurotransmittorer som beta-endorfiner givet motionen görs ”monotont”, känt sedan 1970-talet) för ”svårt utbrända” patienter, även t.ex. några tonårsflickor som tappat kraft/energi baserat på svår uppväxt/över krav/dåligt självförtroende … men även faktiskt även också äldre vuxna som pensionerat sig …Vi använda också en speciellt utredningsmetod (https://link.springer.com/article/10.1023/A:1023484513455) eftersom vid hypokapne (som ofta identifierades vid tester) ofta buffrande system som t.ex. elektrolyter, har ”uttunnats”, vilket inte ses i enbart vilande patient – förutom dynamisk psykofysiologisk stressprofilanalys.
- Internaliseringsprincipen: Mer eller mindre (beroende på bl.a. ålder) automatiskt införlivande av andras tankar, värderingar och reaktionssätt i den egna personen. Till exempel kan samhällsnormer som moralbegrepp, värderingar etc. internaliseras som en del av ens egen personlighet eller identitet. När starka krafter (makt-profit-destruktiva liksom konstruktiva) i ens närmiljö utövar en intensiv, känslosam (t.ex. hat mot vissa andra grupper men också intensiv kärlek) kan dessa dominerande personers motiv och mål automatiskt (utan kritiskt reflekterande) tas över och internaliseras som ens egna motiv och mål. Vygotsky (https://sv.wikipedia.org/wiki/Lev_Vygotskij) utvecklade sociokulturellt perspektiv och begreppet internalisering: ”Kulturöverföring handlar ju om på vilket sätt en viss kulturs värderingar, vanor och idéer går från en generation till nästa”.
- Livsstilsmedicinska principen: (kallad så av mig): Systemintegrerad biopsykosocial medicin (se också www.biopsychosocialmedicine.com) till skillnad från läkemedelberoende reduktionistisk medicin, utgör plattform för utredning, behandling liksom förebyggande insatser av livsstilsrelaterade sjukdomar och mentala problem.
- Integrerad psykofysiologiska principen: (kallad så av mig): Integrerad psykofysiologi är nödvändigt för en effektiv utveckling av livsstilsmedicinen (biopsykosocial medicinsk) se www.ipbm.se.
- Aktiv patient-principen: Uppmuntra och inbjuda patienter till utbildning i termer av: ”Patienten som utbildad, aktiv resurs i sin egen rehabilitering” http://stressmedicin.se/information/patienten-som-utbildad-aktiv-resurs/ – gäller även anhöriga när så kan vara lämpligt!
- Kanske den svåraste principen/paradigmet är att beskriva
(a) att vi orienterar i vår värld utifrån internaliserat (socio-kulturellt-politisk) en subjektiv ”världskarta” som hela tiden uppgraderas mer eller mindre eller inte alls genom hur vi interagerar med vårt livskontext men också att
(b) vår hjärnas utveckling utgör evolutionära pålagringar genom (c 350) årmiljonerna där komplex samverkan – som vi endast har en mycket bristfällig uppfattning om – sker mellan Reptil-, Däggdjurs- (Limbiska systemet) och ”Mänskliga” delen (utvecklad c sista 300.000 åren) av år hjärna (se Paul D. MacLean’s triune brain model). För att förenkla så sker det en samspel mellan rationella/verbala/vanligen medvetna processer och spatiala/Limbiska (kallas också Emotional Brain) vanligen icke-medvetna processer (som vi kan bli medvetna om i efterhand genom deras konsekvenser). Alltså integrering mellan två totalt helt olika språk (se Allan Paivio Dual code theory) som vi kan uppleva i surrealistiska drömmar. Ovan är så komplexa att jag skall lägga in här (snart) en länk till en flik som enbart fokuserar på detta!Nedan en bild att meditera över
Innehåll:
1. Vetenskapsutgångspunkter generellt; teori, paradigm, metodologi
2. Relationen vetenskap och kliniska intressen liksom också relation till förnuft
3. Biopsykosocial medicinsk vetenskap specifik
4. Empiriska valideringar av hypoteser genererade av teorier
5. Referenslista/citat
Sammanfattning av Bo von Scheele´s vetenskapsargument: Att ha rätt på tentan/examinationen betyder inte att denna kunskap är = ”sanning”. I stället kan ingen människa, hur skärp hon än må vara förstå den extrema komplexitet som människan representerar. Genom ödmjukhet och att uppmana varandra till kritiskt granskande kan vi tillsammans öka vår medicinska kunskap i samverkan inom och mellan olika grupper av forskare (ven generalister), patienter och övriga. Genom att integrera artificiell intelligens verktyg och gemensam human kunskap kan vi vinna ytterligare kunskap i alla vinner termer. Men vi behöver även att utveckla biopsykosociala medicinska empiriska metoder som kan hantera individer i verkligheten – ovan är två av de största vetenskapliga utmaningarna medicinen står inför när det gäller livsstilsrelaterade sjukdomar och problem – hur de utvecklas, vidmakthålls och effektiv påverkas inom och mellan människor över tid. .
1. Vetenskapsutgångspunkter generellt; teori, paradigm, metodologi
Vad avses egentligen med ordet vetenskap? Kunskap om vetande skulle man kunna “vända till det”. Kunskap och dess utveckling låter självklart men det finns många olika uppfattningar, f.f.a. vad som är korrekt kunskap liksom fullständig kunskap. Den vetenskapsteori vi utgår ifrån relaterar till “kritisk rationalism” (Karl Popper) och
“There may well be no definitive characteristics of science and, indeed, if there were they would probably change from one time to another. Strictly, ´science´ means ´knowledge´ but what has come to mean in the modern western world is knowledge acquired as a result of employing empirical methods (Valentine, 1982, p. 6). Specifically about observation, measurement and experimentation as well as experimenter bias effect, “Rosenthal (1967) has argued that unintended covert communications from the experimenter to the subject, which affects the subject’s responses, is the norm rather than the exception (Valentine, 1982, p. 69). Vallentine, E. R. (1982). Conceptual issues in psychology. London: Allen & Unvin.
Mer text kommer här snarast
2. Relationen vetenskap och kliniska intressen liksom också relation till förnuft
Text här snarast
3. Biopsykosocial medicinsk vetenskap specifik
Inom medicinen så har simplistiskt, reduktionistiskt paradigm dominerat trots fler och fler inser att integrering av biopsykosociala processer är avgörande, åtminstone för livsstilsrelaterade sjukdomar/problem/..
“.. If we break up a living organism by isolating its different parts it is only for the sake of ease in analysis and by no means in order to conceive them separately. Indeed when we wish to ascribe to a physiological quality its values and true significance we must always refer it to this whole and draw our final conclusions only in relation to its effects in the whole” (Bernard, 1865) in A Despopoulos & Silbernagl (1991) Color Atlas of Physiology: N.Y.: Thieme.
Flera med mig trodde det skulle ske en snabb utveckling av biopsykosocial medicin när Georg Engels ”The need for a new medical model: A challenge for biomedicine – Science 1977; 196:129-136”. Men troligen p.g.a. läkemedelsintressen har denna utveckling ej påbörjat sin utveckling – åtminstone inte på ett verkligt systemintegrerat biopsykosocialt sätt. Vårt mål under 20 år är att försöka kliniskt arbeta på ett sådant sätt och i vår grupp i Blekinge som är under uppbyggnad bl.a. inom AI-medicin arbetar vi för utveckling av komplex systemanalys, något som är helt avgörande tillsammans med utveckling av psykofysiologi för att kunna förverkliga en biopsykosocial, livsstilsinriktad medicin.
Mer information kommer här på separat dokument. För referenser se referenslistan längst ner på denna sida.
4. Empiriska valideringar av hypoteser genererade av teorier
Immanuel Kant: “Data utan en teori är tomma och en teori utan data är blind” (i min tolkning). I dagens publiceringshets så blir det många studier med data som inte bara har otillfredsställande teori och hypotes som grund för tolkning. Mycket av det som media presenterar, t.ex. “slutledningsförmågan avtar efter 45 år” där det i själva verket var tidiga tecken på utveckling av demens. Vi har alltså dels vad som beforskas, hur det beforskas och hur det integreras (när det gäller tillämpad forskning) i sitt sammanhang och dels hur allmänheten får detta “serverat”. empirisk forskning kan fokusera på generella frågeställningar och hos större populationer eller också ha individuellt fokus av kliniskt och personligt (samhälle, företag och individ) intresse. Många studier som framhäver behandlingar har ytterst små signifikanser (kan organiseras så det passar olika statistikmetoder) och inte säger något om subgrupper eller individer, vilket betyder att värdet blir begränsat för kliniker såvida inte studier kompletteras med individuell design. Vi använder t.ex. Individuell Biologisk Evidens Dokumentation, IBED, för att även följa a priori (innan) predicerad utveckling under den biopsykosociala stressmedicinska behandlingen. Mer information om detta i separat dokument.
4. Referenslista/citat
“Disease causation is not well understood for half of all human diseases. These diseases of uncertain cause include the most lethal and debilitating diseases in the United States: atherosclerosis, stroke, Alzheimer’s disease, diabetes, and cancer”. … “Even research on one single diseases has become so detailed and data-rich that specialists on one aspect of the diseases are unaware of relevant findings on another aspect” The various specialized areas of research on arthrosclerosis illustrate this point; specialists on genetic predisposing, lipids, infectious causation, inflammation, stress, exercise, iron, smoking, garlic, aspirin, and alcohol will delve into the work in each other’s areas, of specialization, nut integrated assessments have been lacking. The problem is compounded because clues may arise not only from the various aspects of a given disease but also from research on different diseases”. … “illustrates how progress in understanding diseases causation is often slow and erratic, and sometimes retrograde. By understanding the underlying reasons for this poor performance, we may be able to avoid repeating the mistakes of the past and thereby accelerate the rate at which we come to accurate understandings of disease causation.” (366) an evolutionary perspective on the causes of chronic diseases. Paul W. Ewald in Wenda R. Trevathan, E.O. Smith & James J. McKenna. (2008) “Evolutionary Medicine and Health – new perspectives” Oxford.
Referenser av relevans för vår utveckling:
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Köping: Natur & Kultur.
Bahg, C.-G. (1990). Major systems theories throughout the world. Behavioral Sceince, 35, 79-107.
Beck, A. T. (1984). Cognitive Approaches to Stress. In R. L. Woolfolk & P. M. Lehrer (Eds.), Principles and practice of stress management (pp. 255-305). New York: Guilford Press.
Bernard, C. (1865), in A Despopoulos & Silbernagl (1991) Color Atlas of Physiology: N.Y.: Thieme.
von Bertalanfyy, L. (1968). General system theory. Chicago: University of Chicago.
Dattilio, Frank M. Biopsychosocial Medicine: an integrated model to understanding illness. N Engl J Med 2005; 353:1637-1638 October 13, 2005
Engel, G.L. (1977).The need for a new medical model: A challenge for biomedicine. Science, 196, 129-136.
Fried, R (1993). The Psychology and Physiology of Breathing in Behavioral Medicine, Clinical Psychology and Psychiatry. N.Y.: Plenum.
Gilbert, P. (2001) Depression and stress: a biopsychosocial exploration of evolved functions and mechanisms. Stress: The International Journal of the Biology of Stress, 4, 121-35
Grossman, P. (1983). Respiration, Stress and Cardiovascular Function. Psychophysiology. 20, 3, 284-300
Guyton, A.C. (1991). Textbook of Medical Physiology. Philadelphia: Saunders.
Kelly, G. A. (1955) The psychology of personal construct, Vol.1. New York: Norton.
Kuhn, T. S. (1962). The structure of scientific revolutions. Chicago: University of Chicago
Laffey, J.G & Kavanagh, M.B. (2002). Hypocapnia. N Engl J Med. 347, No 1.
Lazarus, R. S. (1966). Psychological stress and the coping process. New York: McGraw-Hill.
Lazarus, R. S. & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal and Coping. New York: Springer Publishing.
Lazarus, R. S., Cohen, J. B., Folkman, S., Kanner, A. & Schaefer, C. (1980). Psychological Stress and Adaptation: Some Unresolved Issues. In H. Selye (Ed.), Selye’s Guide to Stress Research (pp. 90-117). New York: van Nostrand.
Ley, R. (1994). An Introduction to the Psychophysiology of Breathing. Biofeedback and Self-Regulation, Vol. 19, No.2, 1994.
Levi, L. (1972). Stress and distress in response to psychosocial stimuli. Acta med scand; suppl. 528.
Lum, L.C. (1994). Hyperventilation Syndromes Physiological considerations in Clinical Management. Timmons, Beverly H. Ley, R. Behavioral and Psychological Approaches to Breathing Disorders New York: Plenum press.
Mason, J. W. (1975a). A historical view of the stress field: Part 1. Journal of Human Stress, 1, 6-12.
Mason, J. W. (1975b). A historical view of the stress field: Part 2. Journal of Human Stress, 1, 22-36.
Meichenbaum D. & Jaremko M. E. (Eds.). (1983), Stress Reduction and Prevention. New York: Plenum Press.
Miller, J. G. (1978). Living systems. N.Y.: McGraw-Hill.
Nixon, P.G.F. (1994) Effort syndrome: Hyperventilation and reduction of anaerobic threshold. Biofeedback and self-regulation, 19, 155-169
Porges, S.W. (1986). Respiratory sinus arrhythmia: Psychological basis, quantative methods, and clinical implications. In P. Grossman, P. H. L. Janssen & D. Vaitl (Eds.), Cardio-respiratory and cardiosomatic psychophysiology (pp.101-115). N.Y.: Plenum.
Popper, K.R. (1976) “Unended Quest” ISBN: 9780415285896, Routledge, London, p. 64).
Previn, A. P. (1975). Personality: Theory, Assessment and Research. New York: Wiley
Roskie, E. & Lazarus, R. S. (1980). Coping Theory and the Teaching of Coping Skills. In P. O. Davidson & S. M. Davidson (Eds.), Behavioral Medicine (pp. 38-69). New York: Brunner/Mazel.
Scheifer, L.M., Ley, R & Spalding, T (2002) A Hyperventilation Theory of Job Stress and Musculoskeletal Disorder. American Journal of Industrial Medicine 41:420-432, p 428
Schwartz, G. E. (1980). Brain as a Health Care System. In G. C. Stone, F. Cohen & N. E. Adler (Eds.), Health Psychology (pp. 549-571). San Francisco: Jossey-Bass.
Schwartz, G. E. (1982). Cardiovascular Psychophysiology: A Systems Perspective. In J. T. Cacioppo & R. E. Petty (Eds.), Perspectives in Cardiovascular Psychophysiology (pp. 347-372). New York: Guilford Press.
Valentine, E. R. (1982). Conceptual issues in psychology. London: Allen & Unvin
von Schéele, B.H.C (1984). Medbestämmande i Livet. Bollnäs: Trace (biopsykosocialt interventionsutbildningspaket – manual – i avhandlingen nedan).
von Schéele, B. H. C. (1986). Assessment of a multifaceted treatment of negative stress: A cognitive and cardiovascular approach. Acta Univ. Ups. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertation from the Faculty of Social Sciences 4. Uppsala.
von Schéele, B.H.C. (1987, manuscript) Cognitive Behavioral Medicine. Bollnäs: Trace.
von Schéele, B.H.C. (1995a). Respiratory Sinus Arrhythmia as a Diagnostic Tool, a Treatment Goal, a Rule for Treatment Planning, a Cool Biofeedback, and an Out-Come Variable. Biofeedback and Self-Regulation, 20, 3, 308-309.
von Schéele, B.H.C. & von Schéele, I.A.M. (1995b). The use of repeated finger temperature biofeedback measurement as an analysis- and a treatment tool for stress-related problems at work. Biofeedback and Self-Regulation, 19, 3, 302-303.
von Schéele, B.H.C. & von Schéele I.A.M. (1999). The Measurement of Respiratory and Metabolic Parameters Before and After Incremental Exercise on Bicycle of Patients and Control Participants: Supporting the Effort Syndrome Hypothesis? Applied Psychophysiology and Biofeedback, Vol. 24, No 3, 167-177